Jag drömde

Lagt mig, sömnen är långt från nära, då kom drömmen jag drömde precis innan jag vaknade ur narkosen tillbaka.
Vid kanten av ett tusenmeters lodrätt berg med två kollegor- agenter i svarta kostymer. Nedanför oss vatten och is. De båda hoppar och jag har inget val än att hoppa efter. För det är bråttom. Vi kommer inte hinna annars. Precis innan jag slår i vattenytan kommer jag ihåg att räta upp kroppen, spänna den och gå i med fötterna först.
Till min förvåning går det bra. Kravlar mig upp. Vi springer. Våtland, uppdikade myrar, små jordplättar med ännu mindre stugor på. Gråtimmer. Låga. Fönsterlösa. Vi rycker i dörrar, kikar bakom skynken. Hon är inte där. Var är hon? Vem? Jag? Här! Vaken nu!

Tänk vad en mix av en lite lagom vilse, sövd hjärna, Fringe, en å med natt-is, funderingar om att det är dags att titta till kolonistugan och en artikel om flygvärdinnan som överlevde fallet på 10000 m kan ställa till med under narkos. 🙂

Två år, mitt liv – januari

Igår kväll så bestämde jag mig för att det är dags för att göra en årssammanfattning av 2011, en sammanfattning i bilder per månad tänkte jag mig. Så dök jag in i bildmaterialet från januari 2011. Och tappade hakan lite grann. För januari 2011 ser ut som januari 2012, om man bortser från snön.

Det snurrade igång tankar hos mig. Vad är ett år? Och hur skiljer de sig från varandra? När jag gick en av kurserna i kommunikationsvetenskap på universitetet så fick vi i uppgift att illustrera våra liv på valfritt sätt. Ingenjör som jag är så ritade jag en tidsaxel och prickade in livsviktiga händelser som skolor och flyttar på en rak röd linje. En röd tråd, helt enkelt. Andra målade sitt liv i färgduttar och cirklar, eller använde helt andra former än papper för att skapa en illustration av sina liv. Jag kunde inte förstå hur dom tänkte. 🙂

Ofta har jag tänkt tillbaka på denna övning. Och tänkt att sedan jag slutade skolan så är livet inte indelat i lika tydliga faser längre. Det är svårare att skilja ett år från ett annat.

Vissa människor minns årstider och väder. ”Sommaren -94 var si och så.” ”Den här vintern är likadan som den där-och-då.” Jag kan bara titta förundrat på dem. Hur minns dom? Jag har svårt att komma ihåg om det var igår eller i förrgår jag gjorde vad det nu var jag gjorde…

Men här kommer en bild svit. Eller två faktiskt. En är januari 2011. En är januari 2012. Tänk så lika det ser ut.

2011

2012

Vad är ett år? Det får bli en månadsvis jämförande studie istället för en sammanfattning av 2011. Det känns spännande, och lite läskigt. Är det så att det ena året är det andra likt? Är det bra eller dåligt? Jag vet inte. Uppgiften skrämmer mig. Tänk om något hemskt händer? 2011 var ett bra år, inget revolutionerande år. Helst vill jag nog att 2012 blir likadant, fast bättre. 🙂

Drömmen om Italien

Jag kan inte låta bli att drömma om ett hus i Sydeuropa, kanske i Italien. Jag surfar emellanåt på fina hus och fina lägen, när jag är ute och reser så tittar jag på annonserna i mäklarnas fönster. Detts hus, högt upp i Cortona, fick mitt hjärta att slå dubbla slag.

På väg upp genom Cortonas krokiga och smala gränder.

Gatan åt ena hållet.

Och andra hållet.

Med vidunderlig utsikt på baksidan.

Ungefär här på kartan.

På denna adress.

Precis här! 

Tänk om!

Gott Nytt November?

Är det verkligen nytt år nu? Eller fortfarande november. Svårt att avgöra med vädret som det är. Det blåser och viner runt knuten. Kolsvart ute, inte tillstymmelse till snö. Inga 2012-löften eller 2011-summeringar heller, har liksom inte kommit dit. Snart kanske?
Fast äta nyttigt och yoga, det känns bra. Om jag bortser från ostkrokarna jag åt till middag. Men jag är ju sjuk. Och ensam hemma. Yogat har jag bara gjort en gång i år. Men det var roligt! Jag gör det igen, när inte min näsa rinner så dant.

Måste man plocka ner julstjärnorna idag?

Lucka 11. Berätta hur dina framtidsdrömmar ser ut

Lucka 11. Berätta hur dina framtidsdrömmar ser ut.

Oj. Svårt. Och lätt.
Mina framtidsdrömmar innehåller frihet och självstyrande. I Monarkin Marie råder fri disposition av tid och pengar. Dronningen i monarkin, your’s truly, styr med egen hand guidad av sin kära familj och sina vänner. Inte av tidspolisen och arbetslinjen.
Problemet är att ta sig dit. 🙂
Men där har man en champagnebar, som jag skrivit om i Bubbeldrömmar
eller
en Helande Trädgård dit trasiga tanter kan komma och vila och kontemplera. Eller yoga, dricka bubbelvin, äta, prata och så frön för framtiden
Bilden från min koloni

eller en gård på en kulle i Toscana.
San Gimignano i bakgrunden